Stamning hos vuxna: orsaker, behandling och hjälp

Vad är stamning?

Stamning är en störning i talets rytm och flyt. Du vet precis vad du vill säga, men talet hakar upp sig på vägen ut. Det har ingenting med ordförråd eller tankeförmåga att göra. Det är själva steget från ord till ljud som krånglar.

Stamning visar sig oftast på tre sätt:

• Upprepningar: ett ljud eller en stavelse upprepas, som i "k-k-k-kaffe".
• Förlängningar: ett ljud dras ut, som i "mmmmamma".
• Blockeringar: ljudet sitter helt fast. Munnen är redo, men ingenting kommer, och det kan gå flera sekunder innan ordet släpper.

Många som stammar får också medrörelser. Det kan vara blinkningar, spänningar i käken eller ett ryck med huvudet som kroppen tar till för att pressa ut ordet.

Det som inte hörs

Stamning jämförs ofta med ett isberg. Det andra hör är toppen. Under ytan finns allt du gör för att slippa stamma: orden du byter ut, samtalen du hoppar över och det ständiga planerandet av vad du kan säga utan att fastna. Till det kommer känslorna: rädslan inför ett telefonsamtal, skammen efteråt och tröttheten efter en dag då du har vaktat på varje mening.

En del vuxna har blivit så skickliga på att undvika att omgivningen inte ens vet att de stammar. Det kallas dold stamning. Utifrån låter talet flytande. Inifrån är det hårt arbete, och priset är att du säger mindre än du vill.

Varför stammar man? Det här vet vi om orsakerna till stamning

Stamning börjar nästan alltid i barndomen, oftast mellan två och fem års ålder. Omkring fem procent av alla barn stammar under en period, och hos ungefär fyra av fem går det över igen. Knappt en av hundra vuxna stammar, och omkring fyra av fem av dem är män.

Den exakta orsaken till stamning är inte känd. Forskare har hittat skillnader i hjärnan hos både barn och vuxna som stammar, och ärftlighet spelar stor roll: stamning går ofta i släkten, så om du stammar är chansen stor att en förälder, en morbror eller en farfar också gjorde det.

Tre myter om varför man stammar

• "Det är nervositet." Nej. Nervositet kan göra stamningen värre, men den är inte orsaken. Många som stammar är lugna människor, och många nervösa människor stammar inte.
• "Det handlar om intelligens." Nej. Stamning säger ingenting om hur smart du är. Det finns inget samband mellan stamning och intelligens.
• "Det är föräldrarnas fel." Nej. Stamning beror inte på uppfostran, och den kommer inte av att någon har gjort något fel.

Däremot stämmer det att situationen spelar roll. De flesta stammar mer under tidspress, i telefon, när de ska säga sitt eget namn eller när de pratar med någon de vill göra intryck på. Och de flesta stammar mindre eller inte alls när de sjunger, talar i kör eller pratar för sig själva. Det visar att talet fungerar. Det är samspelet mellan tal, kropp och förväntan som låser sig. Vill du veta mer kan du läsa om varför man stammar.

Stamning hos vuxna ser annorlunda ut än hos barn

Ett barn som stammar tänker sällan på det i början. En vuxen har haft många år på sig att lära sig vilka ord och situationer som är farliga. Därför handlar stamning hos vuxna ofta lika mycket om det du undviker som om det som hörs.

Kanske känner du igen något av det här:

• Du skriver ett meddelande i stället för att ringa, även när ett samtal hade gått snabbare.
• Du har en fast uppsättning ord som du vet att du kan säga, och resten går du runt.
• Du låter andra beställa, presentera eller ta ordet på mötet.
• Du har valt utbildning eller jobb efter hur lite du behöver prata.
• Du är helt slut efter sociala sammanhang, trots att ingen hörde dig stamma.

Att undvika fungerar i stunden. Du slipper fastna just nu. Men varje gång du går runt ett ord eller en situation lär du dig själv att den var farlig, och nästa gång är rädslan lite större. Så kan stamningen komma att styra mer och mer av ditt liv, utan att själva talet har blivit sämre.

Det är också därför många vuxna säger "jag stammar inte så mycket", fast de i själva verket lägger enormt mycket energi på det. Hur mycket du stammar går inte att mäta bara i vad andra hör. Det måste också mätas i hur mycket du håller tillbaka.

Jag stammar – kan det gå över?

Det ärliga svaret är att stamning hos vuxna sällan försvinner av sig själv, och att det inte finns något botemedel. Om någon lovar att du blir "botad" på en helg ska du vara skeptisk.

Det betyder inte att du måste leva med saker som de är. Det är stor skillnad på att stamma och att låta stamningen bestämma. Väldigt många vuxna får kontroll över sitt tal: de kan ringa, presentera sig, hålla tal och säga vad de tycker, när de vill. En del stammar fortfarande ibland. Skillnaden är att de har verktyg för att ta sig igenom, och att de inte längre planerar livet efter att slippa.

I McGuire-programmet kallar vi målet vältalighet. Det är inte samma sak som flytande tal. Vältalighet är att säga det du vill säga, när du vill säga det.

Hjälp mot stamning: dina möjligheter som vuxen

Det finns flera vägar, och de utesluter inte varandra. Vad som passar bäst beror på hur stor plats stamningen tar för dig och hur mycket du är beredd att lägga ner. Vi har samlat en översikt över behandling av stamning hos vuxna.

Logoped

En logoped är utbildad för att arbeta med tal och kommunikation. Vilken hjälp som finns för vuxna som stammar beror på var du bor. Kontakta vårdcentralen eller en logopedmottagning i din region och fråga vilken hjälp mot stamning de har för vuxna och vad det kostar. Det finns också privatpraktiserande logopeder. En behandling består oftast av samtal och övningar under en längre period. Är du osäker på vad du ska välja kan du läsa om logoped för vuxna eller stamningskurs.

Intensiva stamningskurser

På en intensivkurs arbetar du med ditt tal många timmar i sträck under några dagar, ofta tillsammans med andra som stammar. Fördelen är att du hinner öva teknikerna så mycket att de sätter sig, och att du provar dem i verkliga situationer och inte bara i ett rum. McGuire-programmet är en sådan intensivkurs. Det kan du läsa mer om längre ner.

Gemenskap och självhjälp

Många vuxna har aldrig pratat med någon annan som stammar. Bara att möta någon som känner till det inifrån kan betyda mycket. Stamningsförbundet är ett bra ställe att hitta kunskap och träffa andra.

Det här kan du göra redan i dag

• Säg det högt. Berätta för en person att du stammar. Mycket av pressen i samtalet försvinner när du inte längre behöver dölja det.
• Lägg märke till vad du undviker. Skriv under en vecka ner vilka ord och situationer du går runt. Då vet du vad som faktiskt tar plats.
• Välj en liten sak som du brukar undvika, och gör den ändå. Beställ kaffet själv. Ring ett samtal.
• Sänk tempot. Tidspress är en av de saker som oftast får talet att låsa sig. Du får ta den tid du behöver.

De små stegen tar inte bort stamningen, men de vänder riktningen. Du börjar gå in i situationerna, och det är där förändringen börjar.

Så arbetar McGuire-programmet med stamning

McGuire-programmet är en intensivkurs för alla över 14 år som stammar. Alla instruktörer stammar själva och har gått kursen. De vet hur det känns att stå mitt i en blockering, och de vet vad som krävs för att komma vidare.

Kursen pågår i fyra dagar, från torsdag kl. 08:00 till söndag kl. 14:00, och dagarna kan vara upp till 16 timmar långa. Det är hårt arbete, och det är en del av poängen. På fyra dagar hinner du:

• lära dig ett nytt sätt att andas, kostal andning, som är grunden för allt det andra
• öva tekniker som Hit and Hold och Block release, som hjälper dig in i och ut ur de ord som sitter fast
• arbeta med frivillig stamning, där du med flit går in i det du brukar undvika
• använda alltihop ute i verkligheten: i telefon, på gatan och inför en publik, med gruppen i ryggen

Kursen arbetar både med den fysiska sidan av talet och med rädslan och undvikandet. Det är därför du inte bara övar i ett rum, utan också pratar med främlingar på gatan och håller ett offentligt tal.

Kursen slutar på söndagen, men stödet gör det inte. Du får livslångt stöd och blir en del av ett nätverk av människor som stammar och som tränar vidare tillsammans. Den dagliga träningen efteråt är det som håller de nya vanorna vid liv. Priset är 18 000 DKK som en engångsbetalning.

McGuire passar dig om du är beredd att jobba för det, också efter kursen. Det passar sämre om du letar efter en snabb lösning utan träning. Du kan läsa om hur en stamningskurs hos McGuire går till, eller se de kommande kurserna i Aarhus, Malmö och Oslo.

När ska du söka hjälp för din stamning?

Det finns ingen gräns för hur mycket man måste stamma innan man "får" söka hjälp. En bra tumregel är om stamningen får dig att välja bort något du egentligen vill: ett jobb, en utbildning, ett samtal, ett tal på din systers bröllop. Är svaret ja, så räcker det som skäl.

Det är aldrig för sent. Många börjar arbeta med sitt tal först i trettio- eller fyrtioårsåldern eller senare, ofta för att något i livet gör det omöjligt att fortsätta undvika: ett nytt jobb, barn eller en befordran med fler möten.

Om du plötsligt börjar stamma som vuxen

Om du aldrig har stammat förut och plötsligt börjar som vuxen ska du prata med en läkare först. Plötslig stamning kan hänga ihop med sjukdom eller en skada i hjärnan, och det behöver undersökas innan du går vidare med behandling eller kurs. Läs mer om plötslig stamning hos vuxna.

Känner du någon som stammar? Så hjälper du

Kanske läser du det här för att din partner, ditt barn, en vän eller en kollega stammar. Du kan göra stor skillnad utan att vara expert.

• Låt personen prata klart. Gissa inte ordet och avsluta inte meningen, inte ens när du vill hjälpa.
• Behåll ögonkontakten, också under en blockering. När du tittar bort blir pausen längre och pinsammare för er båda.
• Skippa de goda råden, som "ta det lugnt" och "andas". De är vänligt menade, men de ökar pressen.
• Lyssna på det som sägs, inte på hur det sägs.
• Fråga gärna hur du hjälper bäst. De flesta får hellre frågan än tystnaden.

Och om den du känner funderar på att söka hjälp, så stötta. Det krävs mod att ta itu med något man har dolt i många år.

Det första steget

Har du läst ända hit är chansen stor att stamningen tar större plats för dig än du vill. Det första steget behöver inte vara stort. Det kan vara att berätta för en person att du stammar. Det kan vara att höra av dig till vårdcentralen och fråga om en logoped. Eller det kan vara ett samtal med någon av oss som själva har stått där du står.

Det viktigaste är att du inte fortsätter vänta på att det ska gå över av sig självt. Det gör det sällan. Men det kan bli mycket bättre.

Vanliga frågor